med ögon som blåjeans
bästavän talade idag om för mej att det inte går att lita på någon
risken är stor att du till slut står där ensam i vilket fall som helst
och visst kan jag väl till viss del hålla med i det hon säger
jag vet mycket väl att det inte existerar något som heter föralltid
likaså vet jag hur fort något kan ändras från att vara allt till inget
löften om något vackert och livslångt som sedan bara tappas bort
och även jag har varit den skyldige, talat stort och sedan svikit
vi har nog alla stått på båda sidor, som offer och förövare
så kanske är det så att man inte kan lita på någon fullt ut
jag vet inte ens om jag är kapabel till att lita på mej själv
vi är trots allt bara människor, varken mer eller mindre
men jag vill tro att saker och ting kommer att ordna sej
att det kommer en tid då det är värt de gånger man blivit sårad
att jag inte kommer att stå där ensam och lämnad i slutet
bara tanken gör mej livrädd, och jag är inte livrädd med stil
livrädd är okej, det är vi alla ibland!<3
älskade du!