det kallas tvivel, det där som stör
och just nu är det lite för mycket som är nära men ändå så långt bort
och det är nu som man känner sej sådär ensam liten och eländig
och det gnager långt därinne, pyser fräter och kliar obehagligt
och jag har en massa som jag glömt bort att göra
och jag blir inte ett dugg bättre, aldrig någonsin
Kommentarer
Postat av: filip
Bööhöö?
Postat av: matildus
blehe, puss
Trackback
