Hurricane tittar in
gör om, gör rätt
nu samlar jag ihop mej själv en aning och fortsätter på:
lillHurricane.blogspot.com
life of hurricane
det är trettiofyra grader mot husväggen och jag har säkert traskat
flera mil med mina korta ben, i alla fall om man ska tro mina fötter
erhöll några mysiga myggbett hos lajnea igår också, de flesta sitter
välplacerade i svanken, ehe? kliar lagom mycket sådär, mhmm
för tillfället är det ganska svalt och behagligt i mitt rum. pappa målar
om och har lyft bort hela fönstret. det där med dörren har jag dock
inte hört något mer om över huvud taget, vi får väl se hur det blir, hah
funderar på att flytta bloggen och börja om från början igen, försöka
hålla det lite vettigt. gör om, gör rätt, typ
ahmen det räcker nu bruden
ALLTSÅ KAN JAG SLUTA VARA SÅ JÄVLA EMO NU ELLER?!?!
det är mindre än två veckor kvar av sommarlovet och det finns
vettigare saker att göra än att sitta och deppa, åh dör lite på
mej själv ibland alltså. matilda andersson, det här är inte ok!
någon peppar om ett år
eskilstuna är så jävla lame, fy fan
ingen fara på taket
okej, idag är min tillvaro okej igen
finfilipen
och jag kan ju tillägga att jag har världens bästa pojkvän
ja, han är faktiskt världens bästa och jag avlider lite utan
hans närhet och effekten den har på mej, åh finaste
kanske förklarar detta beteende, heh heh
l
l
v
emolicious
jag må vara känslokall och verka orörd men jag orkar inte just nu
det är lite hårt och tungt för tjejen i nuläget av olika anledningar
och jag som alltid håller på och tycker synd om alla andra tänker
nu ägna lite tid åt att tycka synd om mej själv för en gångs skull
ja jag kanske är en surfitta som gnäller över småsaker för jämnan
men det är faktiskt ytterst sällan som jag tycker synd om mej själv
på riktigt, klandra mej om ni vill eller tyck att jag är larvig men jag
skiter i vilket. just nu är jag arg, ledsen, egocentrisk och upprörd
men jag tror att jag kan behöva få vara det jag med. mest av allt skulle
jag vilja ha en famn att krypa upp i och gråta tills det att tårarna tar slut,
någon som uppriktigt bryr sej och är ledsen för att jag är det
mhm, crybaby idag och jag är inte ute efter någon uppmärksamhet
det är bara ganska mycket inneboende ilska som visar sej då och då
och jag vill bara ha i morgon
jag sitter och redigerar bilder som ett förhoppningsvis lyckligt par
förmodligen kommer att placera i ett fotoalbum av något slag
ett album som man sedan tar fram om hundra år för att med
glädje se tillbaka på en av de bästa dagarna i ens liv och
utbrista saker som "titta vad snygg jag var då!" eller något i
stil med "se så liten du är här, det var inte igår"
det får mej att verkligen vilja göra ett bra jobb, för att kunna hjälpa
dessa människor på traven när de vill se tillbaka på det vackra
i morgon åker jag till filip, och jag längtar så att jag nästan går ihjäl
min fina tjej
jag har en vän, världens bästa vän till och med, med ett krossat hjärta
och när hennes hjärta blöder gör mitt det med, en del är också krossat
bara genom att se henne ha så fruktansvärt ont så dör något inom mej
men du vet att sålänge vi har varandra så är vi aldrig aldrig ensamma
och när du inte orkar så orkar jag för två, vi klarar det här tillsammans
det kallas tvivel, det där som stör
och just nu är det lite för mycket som är nära men ändå så långt bort
och det är nu som man känner sej sådär ensam liten och eländig
och det gnager långt därinne, pyser fräter och kliar obehagligt
och jag har en massa som jag glömt bort att göra
och jag blir inte ett dugg bättre, aldrig någonsin
och med augusti kommer värmen
det är soligt och varmt och jag tror att sommaren hittat tillbaka
till och med krusbären smakade sött och winnerbäck hänger med
nu är det klibbigt, fint och grönt, lite kvavt men det gör ingenting alls
snart kommer det spekulanter som ska kolla på min fina lilla hest
jag tror att hjärtat kommer att ömma en del, kanske blir en kall kväll
när det är som bäst
den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller va?
nu ska min värdelösa skjutdörr kasseras och det inte en dag för tidigt
jag har ju trots allt bara tjatat om det i tio år, nästan sen vi flyttade in
frågan är ju bara om dom hinner fixa det innan jag försvinner härifrån
som vatten
jag vet inte, men jag måste börja andas och bli vän med orden igen
de jag använder nu är främmande, de kan inte vara mina
spretiga och osorterade i ett mindre kaos, behöver rensa huvudet
en gång trodde jag att jag kunde, jag vill vara där igen
mjukt runt och vackert, som dansteg med små och lätta fötter
jag vet inte, men mitt i all blåst och kaos så kan nog jag med