lillHurricane

för två år sedan låg jag på badrumsgolvet i fosterställning och grät som ett barn

är jag blåögd nu så är det inget emot vad jag var då

det var inte bara jag som var sjuk utan hela min uppfattning om omvärlden var skev

jag vill bara kräkas när jag läser alla ord som finns nerplottrade i den svarta boken

och jag kommer ihåg varenda känsla och det helvete som natten innebar

man ska nog inte öppna gamla dagböcker i alla fall när allt kommer omkring