lillHurricane

nu samlar jag ihop mej själv en aning och fortsätter på:

lillHurricane.blogspot.com

det är trettiofyra grader mot husväggen och jag har säkert traskat 

flera mil med mina korta ben, i alla fall om man ska tro mina fötter

erhöll några mysiga myggbett hos lajnea igår också, de flesta sitter

välplacerade i svanken, ehe? kliar lagom mycket sådär, mhmm

för tillfället är det ganska svalt och behagligt i mitt rum. pappa målar

om och har lyft bort hela fönstret. det där med dörren har jag dock

inte hört något mer om över huvud taget, vi får väl se hur det blir, hah

funderar på att flytta bloggen och börja om från början igen, försöka

hålla det lite vettigt. gör om, gör rätt, typ

ALLTSÅ KAN JAG SLUTA VARA SÅ JÄVLA EMO NU ELLER?!?!

det är mindre än två veckor kvar av sommarlovet och det finns 

vettigare saker att göra än att sitta och deppa, åh dör lite på

mej själv ibland alltså. matilda andersson, det här är inte ok!

eskilstuna är så jävla lame, fy fan

okej, idag är min tillvaro okej igen

och jag kan ju tillägga att jag har världens bästa pojkvän

ja, han är faktiskt världens bästa och jag avlider lite utan

hans närhet och effekten den har på mej, åh finaste

kanske förklarar detta beteende, heh heh

l

l

v

jag må vara känslokall och verka orörd men jag orkar inte just nu

det är lite hårt och tungt för tjejen i nuläget av olika anledningar

och jag som alltid håller på och tycker synd om alla andra tänker

nu ägna lite tid åt att tycka synd om mej själv för en gångs skull

ja jag kanske är en surfitta som gnäller över småsaker för jämnan

men det är faktiskt ytterst sällan som jag tycker synd om mej själv

på riktigt, klandra mej om ni vill eller tyck att jag är larvig men jag

skiter i vilket. just nu är jag arg, ledsen, egocentrisk och upprörd

men jag tror att jag kan behöva få vara det jag med. mest av allt skulle

jag vilja ha en famn att krypa upp i och gråta tills det att tårarna tar slut,

någon som uppriktigt bryr sej och är ledsen för att jag är det

mhm, crybaby idag och jag är inte ute efter någon uppmärksamhet

det är bara ganska mycket inneboende ilska som visar sej då och då

jag sitter och redigerar bilder som ett förhoppningsvis lyckligt par

förmodligen kommer att placera i ett fotoalbum av något slag

ett album som man sedan tar fram om hundra år för att med 

glädje se tillbaka på en av de bästa dagarna i ens liv och

utbrista saker som "titta vad snygg jag var då!" eller något i

stil med "se så liten du är här, det var inte igår"

det får mej att verkligen vilja göra ett bra jobb, för att kunna hjälpa

dessa människor på traven när de vill se tillbaka på det vackra

i morgon åker jag till filip, och jag längtar så att jag nästan går ihjäl

jag har en vän, världens bästa vän till och med, med ett krossat hjärta

och när hennes hjärta blöder gör mitt det med, en del är också krossat

bara genom att se henne ha så fruktansvärt ont så dör något inom mej

men du vet att sålänge vi har varandra så är vi aldrig aldrig ensamma

och när du inte orkar så orkar jag för två, vi klarar det här tillsammans

och just nu är det lite för mycket som är nära men ändå så långt bort

och det är nu som man känner sej sådär ensam liten och eländig

och det gnager långt därinne, pyser fräter och kliar obehagligt

och jag har en massa som jag glömt bort att göra

och jag blir inte ett dugg bättre, aldrig någonsin 

det är soligt och varmt och jag tror att sommaren hittat tillbaka

till och med krusbären smakade sött och winnerbäck hänger med

nu är det klibbigt, fint och grönt, lite kvavt men det gör ingenting alls

snart kommer det spekulanter som ska kolla på min fina lilla hest

jag tror att hjärtat kommer att ömma en del, kanske blir en kall kväll

nu ska min värdelösa skjutdörr kasseras och det inte en dag för tidigt 

jag har ju trots allt bara tjatat om det i tio år, nästan sen vi flyttade in

frågan är ju bara om dom hinner fixa det innan jag försvinner härifrån

jag vet inte, men jag måste börja andas och bli vän med orden igen

de jag använder nu är främmande, de kan inte vara mina 

spretiga och osorterade i ett mindre kaos, behöver rensa huvudet

en gång trodde jag att jag kunde, jag vill vara där igen

mjukt runt och vackert, som dansteg med små och lätta fötter

jag vet inte, men mitt i all blåst och kaos så kan nog jag med